Skånesägner

För människan har naturen alltid varit besjälad. I gamla tider förblev mycket oförklarat och dunkelt när naturen i skymning och mörker inte längre kändes igen: grenverk blev till klagande, förvridna ansikten, silhuetter blev hotfulla väsen och okända ljud tolkades som att Hin håle själv rörde sig i skuggorna. Det fanns mycket att skrämmas av och berättelser skapades som grep tag, fick fäste och fördes vidare. Myter uppstod och sägner föddes.

Att som fotograf illustrera dessa berättelser kräver eftertanke. Jag har velat ta samtliga bilder på rätt platser och har varit noga med att känna in miljön vid olika tidpunkter på dygnet och i olika väderlekar. Jag har försökt sätta mig in i vad människorna sett och upplevt och sedan letat efter ett fotografiskt uttryck som förstärkt upplevelsen. Då har det dokumentära fått stå tillbaka och jag har till exempel begränsat skärpan, använt långa exponeringstider och rört på kameran. Men det är fortfarande ljuset som skapat bilderna, samma ljus som i alla tider skapat folktrons magiska föreställningsvärld.